Vad är det med våren och sommaren som gör mig nostalgisk som aldrig förr?
Hela veckan har jag gått omkring och tänkt: “ja för X år sedan hade jag fullt upp med att ställa inför studentfesten” eller “för X år sedan var det superpirrigt när jag och Samuel hade börjat dejta” och “för X år sedan skrev jag inträdesprov och var så osäker på min framtid”
Något så banalt som en enkel doft har plötsligt slungat mig år tillbaka i tiden. På gott och ont.
Alldeles för lätt tar jag min vardag, mitt nu, för självklart.
Egentligen är ingenting självklart — jag är där jag är för att jag gjorde de val jag har gjort.
Alldeles för ofta glömmer jag att se tillbaka på var jag en gång har varit, för att verkligen vara tacksam över att jag är där jag är.
År 2013 med oviss framtid. Tänk så bra det blev.