2011 sov jag.
Det här året var jag vaken. Väldigt vaken. Kanske mest vaken någonsin.
Och grät gjorde jag, när laget som ingen trodde på gjorde det ofattbara.
Laget, som i bästa fall såg ut som ett ihopkrafsat B-lag, vann jättarna med alla fancyga namn och alla står vi här med gapande mun, översvällande hjärta och tårar i ögonen.
Otroligt.
Om inte det är en solskenshistoria att leva länge på så vet jag inte.
