När Samuel och jag gifte oss fick vi två skräddarsydda dynor med text av min mamma.
På den ena stod det “Forever” på den andra stod det “United”. Det kan man tycka är lite lagom klyschigt och det är det absolut, men till saken hör att min man är ett enormt Manchester United-fan så hela dyngrejen var en ordvits som vi hade väldigt roligt åt.
Dynorna, mannen och hans fotbollslag hänger med än idag och präglar vår vardag på ett inte helt obetydligt sätt.
Innan vi gifte oss fick jag höra att det är klokt att välja sina strider, och tidigt konstaterade jag att striden mot Manchester United är en strid jag väldigt ogärna tar. Helst inte alls.
Men egentligen är det inte så mycket till strid över huvud taget, för jag har tidigare skrivit om hur fotbollen har varit en del av min barndom och hur glad jag är över att min Samuel också har det här intresset.
Men visst påverkar det vår vardag.
Matchtiderna påverkar vår schemaläggning och matchresultat vår sinnesstämning.
Lyckligtvis går det väldigt bra för det röda Manchesterlaget nu.
Samuel är nöjd.
Jag är nöjd.
Min Sam, minsann!. År 2013.