2019 närmar sig oundvikligen mot sitt slut.
Snart får vi alla vänja oss vid att skriva 2020 istället för ettan vi har vant oss vid att trycka in efter den första tjugan.
Så här i slutet av ett decennium, början på ett nytt, vill jag gärna ägna en stund åt att blicka tillbaka innan jag börjar blicka framåt.
Mitt 2010-tal då.
Till en början var mitt 2010 ett turbulent decennium. Lyckligtvis varade turbulensen endast en litet tag och merparten av decenniet har varit stabilt om än alltjämt händelserikt.
I två inlägg framöver kommer jag att sammanfatta mitt decennium med korta nedslag år för år.
Här kommer några nedslag från åren 2010-2014.
Bild 1: Anna Hult. Bild 2: Maja Nybacka
År 2010
År 2010 var jag hela 15 år gammal och drömde om att bli musikalartist. Jag gick sista året i nian och påbörjade mitt första år på gymnasiet i Karleby.
Jag deltog som dansare och ensemble i musikalen The Wedding Singer tillsammans med musiklinjen YA! i Jakobstad.
På fritiden tävlade jag med en dansgrupp i föreningen Trioli i Karleby och spelade fotboll i GBK så mycket jag hann.
Jag reste till Italien med min vän Anna, jag spelade in en cd-skiva med Liana, jag skrev många egna låtar, var lite för godtrogen och hade en ständig ljusglimt i ögonen.
Bild från Keskipohjanmaa.
År 2011
2011 var ett turbulent år. Jag började året med att vara totalt slutkörd och bytte ut gymnasiets ständiga prestation mot en stillsam bokhandels tysta lunk.
Under merparten av året hade jag helt eller delvis isolerat mig från mina vänner, dansen och fotbollen på grund av yttre omständigheter. Ljuset i mina ögon slockande, min sång tystnade.
Efter sommaren när saker och ting började lugna ner och reda upp sig återvände jag till gymnasiet, till vännerna och till det bekanta. Till hösten blev jag vald till Karlebynejdens Lucia. Det var en ära.
Min familj skaffade hunden Nelson som jag omedelbart förälskade mig i.
Överlag stabiliserade sig mitt liv. Jag träffade Samuel i glöggkön på ett evenemang i december och vi började prata med varandra på Facebook. Hehe.
År 2012
Det här året är ett av mina favoritår under 2010-talet.
Orsaken till det här är att jag lärde känna min bästa vän och senare också pojkvän (ännu senare också man), Samuel. Gymnasiestudierna förlöpte rätt smärtfritt om än i snabbare takt än vanligt eftersom jag ville ta igen det halvår jag hade varit borta.
Sommaren 2012 var en ändlös räcka av glädjefyllda dagar.
Jag gjorde en comeback på fotbollsplanen och ledde skytteligan ända tills jag skadade mitt knä under en regnig match mot FC Ypa i augusti. Jag uppträdde på Midsummerfestivalen och umgicks med min familj.
År 2013
År 2013 skrev jag studenten men upplevde aldrig ett ledigt läslov eftersom jag var tvungen att fylla på med gymnasiekurser för att kunna få klart gymnasiet.
På vintern firade jag bänksuddardag med mina medstuderande. Jag sökte in till svenska språket vid Åbo Akademi. I juni blev jag student och firade stolt. Jag avnjöt en ledig sommar innan mina studier i Åbo tog vid.
Min åbohöst började endast halvokej eftersom jag var tvungen att flytta två gånger under samma höst.
I övrigt stortrivdes jag med universitetsstudier, trots att mitt självförtroende hade fått sig en törn när jag fick ett dåligt vitsord i min första universitetsuppsats.
År 2014
Mitt andra åboår var ett av mina bästa.
Jag bodde tillsammans med Lina och började och studera mitt biämne litteraturvetenskap vilket jag älskade förbehållslöst. Jag lärde känna dansaren och entreprenören Karin som gjorde att jag hittade tillbaka till dansens glädje igen.
Det var förstås mestadels vardag men jag kommer ihåg tacopanna på kvällarna, brödbak i vårt förhållandevis stora kök, dansföreställningar, överraskningskalas och temys (lakritste, såklart).
Under hösten förlovade jag och Samuel oss och vi började planera bröllop.