Novermberkylan och mörkret har bitit sig fast i mig mer än jag vill erkänna.
Varje år blir jag lika överraskad över hur mörkt mörkret är, hur kallt kylan är.
När natten faller på tidigare än förut kurerar jag mig på sätt jag vet bäst. Tar en kopp kaffe eller te för mycket. Samtalar med vänner, spenderar alldeles för mycket tid på biblioteket, går på teater.
Motar mörkret med ljus, lyktor och lampor.
Trött och frusen blir lätt pigg och varm med rätt omsorg.
