Vill man så tror jag att det är möjligt att krasst dela in sina relationer i de som ger och de som tar.
De relationer som ger är de som frammanar skratt, glädje, äkthet, hopp och alla andens frukter.
De relationer som tar är de som drar ner, gör en modfälld och tung till sinnes. Efter varje möte känns det som att man har tappat några deciliter livslust. För att dra det till sin spets då.
Sammanfattningsvis:
livgivande och livdränerande relationer
Jag hoppas innerligt att just du kan räkna de flesta av dina relationer till den första kategorin.
Inte för att vi ska avsäga oss relationer som inte i första hand ger liv. Tvärtom är det ibland just i de här relationerna vi behövs som mest. För kanske just den här personen, som för tillfället råkar ta mer än den ger, behöver just mitt skratt, just min glädje för att orka. Vilken vän vore jag om jag inte fanns till hands just då?
Jag säger inte heller att vi självcentrerat ska utgå endast från våra behov i våra relationer och helt och hållet strunta i det ofrånkomliga faktumet att en relation är ett tvåpartsavtal. Vi finns till för varandra. Jag för dig, du för mig.
Det jag däremot säger är att det är enormt viktigt att fylla sitt liv med människor som ger just det. Liv.
Människor som frammanar skratt, glädje och alla andens frukter. Människor med vilka man kan umgås oavsett befintligt tillstånd. Och människor som alltid gör att det befintliga tillståndet blir snäppet bättre.
Just idag har jag fått näring till mina livgivande relationer. Och det är jag oerhört tacksam för.
