Också jag skrev listan. Listan med stor L. The List.
Ni vet. Den där listan med alla de egenskaper och både invärtes och utvärtes drag som en framtida livskamrat *bör* ha.
Egentligen skrev jag flera listor, och lyckligtvis utvecklades den under årens lopp från att vara alldeles löjligt orealistisk (som om någon ens kände till bandet Rascal Flatts — än mindre var bandets största fan — i Finland år 2008!?) till att så småningom närma sig något som verkade med rimligt.
Och nu undrar du förstås hur väl Samuel lyckas uppfylla punkterna på listan. Det är en adekvat fråga.
Faktum att jag har varit gift med honom i tre år är ett svar på den frågan. Att gifta sig är inte något man gör lättvindigt, och då tas till och med något så till synes fånigt som listor i beaktande.
Men det är klart att min lista modifierades. Punkter som jag tidigare hade ansett var viktiga blev helt irrelevanta. Och egenskaper som jag inte hade tagit med i beräkningen blev plötsligt oumbärliga.
Ett helt annat svar på frågan om Samuel uppfyller alla punkter på listan är följande: listan blev sekundär i förhållande till Samuel. Samuel stod över listan. Han slopade inte den, men värdet av listan blekande när jag insåg värdet av att känna Samuel.
Min livskamrat och jag.
Skulle jag idag rekommendera unga tjejer och killar att skriva listor? Ja, varför inte? Kör hårt om ni vill! Skulle jag uppmuntra dem att prompt stick to the list med skygglappar på hela livet? Absolut inte.
PS. Samuel var inte Rascal Flatts största fan när vi träffades men idag stordiggar han deras musik! Vem säger att orimliga krav inte kan uppfyllas!?