Det mest dyrbara jag har att förvalta på den här jorden är min livskamrat, Samuel.
Idag fyller han år och det går ju givetvis inte obemärkt förbi, nej vi varvar kyrkbesök med födelsedagstårta och firar att han har ännu ett jordevarv fyllt av glädje, utmaningar, hälsa och välfärd bakom sig. Det är minsann värt att fira!
Idag konstaterar jag att jag haft fått spendera en femtedel av hans livstid vid hans sida. Den här insikten slår mig med enorm ödmjukhet. Det är på intet sätt en speciellt lång tid, men det är på alla sätt en anmärkningsvärd tid. För mig har den här tiden med honom gjort all skillnad.
Det finns få sammanhang som är lika karaktärsdanande som en nära relation. Det finns inget som utmanar och prövar lika mycket som att bo och leva med en annan människa. Det finns inget som är lika förbryllande som att inse, att trots många gemensamma och likadana drag är den här personen så fundamentalt olik en själv.
Men det finns också få sammanhang som är lika belönande och givande. Att ständigt utmanas, tvingas omvärdera och se på världen ur andra perspektiv är oerhört nyttigt. Att ha en trygg famn att säga godnatt till om kvällen, och hälsa god morgon om morgonen är en sann gåva. Jag är tacksam för varje dag med dig, min Samuel.
