Det finns så många härliga bilder på pinterest, instagram, tumblr (och andra fotoappar som jag inte ens har koll på); bilder på vita sanddyner och höga palmer, ljusblått vatten och solvarma frukter uppskurna i allehanda kreativa och roliga former. Och det finns minst lika många "inspirational quotes", alltså bilder med en text som förmedlar en livsstil präglat av ett resande, en äventyrslust och ett evigt utforskande. Explore. Travel. Go on adventures.
Ibland brukar jag stimulera mina estetiska sinnen med att se på vackra pastellfärgade eller exotiskt färgsprakande bilder. Det är vackert att se på livets goda. Men samtidigt blir jag med ens väldigt medveten om min egen tillvaro - som inte är tråkig - men inte alls fyllda med urgröpta ananaser (som för övrigt ger mig en förskräcklig halsbränna) eller hängmattor mellan kokospalmer så där dagligen. De här bilderna kan, i all sin skönhet, ibland få mig att känna att varje måltid borde vara en fotogenisk söndagsbrunch-deluxe.
Men i sanningens namn älskar jag min havregrynsgröt om morgnarna. Jag njuter av en enkel kaffekopp - och det behöver inte ens vara i snyggkoppen utan vilken udda fulkopp som helst duger. Jag behöver inte resa till andra sidan jordklotet i jakt på äventyr, för mig räcker det gott och väl med att packa en ryggsäck med termos och bulle och ta mig till havet som ligger inom några hundra meters avstånd från ytterdörren.
Det här betyder inte att jag inte längtar bort ibland och att jag inte vill ut och resa, för det vill jag verkligen. Men det betyder att jag vill kunna nöja mig med det lilla, det till synes anspråkslösa och inte alls exotiska. Mitt favoritord, som jag ofta använder här på bloggen är, det vardagsvackra. Det är inte kokosnötter och barfota fötter. Det är en kaffekopp i en vintrig solnedgång med smällkalla händer och gott sällskap. Det är nog för mig.
Och det finns inget skamligt i det.
