Vad minns jag efter sommaren 2017?
Jag minns Sverigeresan, som officiellt avslutade min peffanvår och inledde min sommar. Jag minns min syster Ebbas och Samuels kusin Emmis studentfest, lägerveckor i Pargas där jag jobbade som sånglärare, ett vackert bröllop i juni, övningar inför och verkställande av keikkor (gigs eller spelningar på svenska) i mängd och parti och midsommarfirande förstås. Jag tog en stilla vecka i slutet på juni, då jag varvade ner och tog tag i det där som man inte riktigt hinner eller orkar med under vardagen. Jag minns den fina 80-årsfesten. Och jag minns den vackra bröllopsdagen med min Samuel.
Jag minns, med sällsyn nostalgi, sommarens Kokkola Cup. Jakobs Dagar flöt mig lite förbi, men visst hann jag med några Jakobstadsbesök i år också. Jag minns den härliga tjejdagen (i brist på möhippa i år) med brunch, baseball, brudar och burgare. Jag minns återföreningen med min Maja och hennes Martin. Jag minns många fotbollsmatcher på läktaren, och jag minns att umgås med våra Umesvenskar fina Lina med Staffan och deras härliga dotter, och vårt fadderbarn, Sibel.
Jag minns en fartfylld sommar då vi nötte riks8 som aldrig förr. Jag minns svettiga minuter (timmar blev det verkligen inte) på vår balkong och jag minns att jag hann läsa alla de där böcker jag länge suktat efter.
Jag minns min sommar med glädje.