Nyckeln till frihet

Jag har varit nyckellös de senaste två dagarna.

Alldeles nonchalant hade jag slängt nyckelknippen på gräsmattan vid volleybollplanen där jag satt och såg på när min Samuel spelade. "Såklart kommer jag kommer att minnas att ta dem" tänkte jag. "Jag lämnar aldrig viktiga saker efter mig".

Justin Bieber visste redan i sina tonår hur det var med det där att aldrig säga aldrig. 

Att vara nyckellös var en sällsamt obehaglig upplevelse, ni som någon gång varit det kan säkert hålla med. Den här nyckellösheten fick mig att tänka på (eller snarare bannas över) varför vi över huvud taget har nycklar. Varför ska vi låsa in oss bakom dörrar och väggar och staket och portar? Vad begränsande det är, tänkte jag i min frustration, rentav frihetsberövande!

Men så kom jag att tänka på orden som då och då används inom barnuppfostran. Orden är ramar och kramar. Barn behöver gränser och tryggar ramar att röra sig inom. Jag som inte har några barn kanske inte borde uttala mig om barnuppfostran, men jag kan ju tala för min egen del. Varje fredag när jag står framför den åtta meter långa godishyllan, och ska välja en enda godispåse, kan jag ibland känna mig överväldigad. Det finns för många möjligheter att välja emellan, och valmöjligheterna gör mig perplex. 

Ni som har tagit studenten eller blivit utexaminerad kanske ofta får höra "Nu kan du göra precis vad du vill!". Den obegränsade friheten och de oändliga valmöjligheter leder däremot ofta till att hjärnan går i baklås, och för många kan de välmenade orden leda till stress. 

Jag tror därför att största möjliga frihet finns inom vissa ramar. Gränser gör gott. Jag tror också det är därför de flesta religioner har budord eller regler; vi är som mest trygga och som mest fria inom vissa gränser. Ramar och kramar.

En av mina favoritförfattare, Tomas Sjödin, hade märkt att hans kalender var fullbokad flera veckor framöver. Han och hans fru hade inte haft några begränsningar för vad de kunde göra, men de hade inte en enda ledig tid till att äta middag med sina vänner. Då insåg de att "Det var som att avsaknaden av en begränsning hade blivit det som begränsade oss mest". 

Begränsningar behövs. 

Jag återfick min nyckelknippe idag. Den var i tryggt förvar hos polisen. Jag är så tacksam till vem-du-nu-än-är som förde dit min nyckelknippe. Vilket härligt land, och vilket hederligt folk i det här landet!

Ps. Rubriken anspelar på den svenska titeln till filmen Shawshank Redemption. En av de bästa filmerna jag någonsin sett, du har väl inte missat den?

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.