Det ofrånkomliga

Jag kunde inte låta bli.

Jag kunde inte låta bli att återvända till bloggvärlden efter några års paus. Min bloggkarriär började i tiden på lunarstorm (ack, känner ni nostalgin alla 90-talister?). Den fortsatte på en tonårsblogg och bytte bloggportal och -adress i takt med att jag bytte hårfärg. Ja precis som för många andra förkroppsligades min tonårskris min huvudbehåring).

Men nu är det alltså en ny start. Den här gången kanske mer på allvar än förut, men det är förstås något som endast tiden kan utvisa. Och bättre att lova lite och kanske bli positivt överraskad.

Så här befinner jag mig nu. I blogosfären igen. Är det så konstigt egentligen? Om jag, också när jag inte bloggade, hela tiden har dokumenterat mitt liv i ord och bild. Om jag konstant tänker "det här skulle jag vilja skriva om" och ständigt tänker i blogginlägg,  Är det så konstigt att jag är tillbaka då? 

Kanske inte.

 

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.