Jag är inte precis en morgonmänniska. Ändå tycks jag förebrå mig själv om jag på en vardag stiger upp först efter klockan 7. Precis som att stiga upp klockan 7:30, eller Gud förbjude, 7:45, skulle vara lika med slöseri med viktig tid vilket skulle resultera i en dålig dag.
Jag gillar att ta det lugnt om morgnarna, att läsa tidningen och pyssla med småsaker i lugn och ro innan jag börjar med dagens program. Det här mysandet och pysslandet har emellertid ibland dragit ut på tiden, och ibland märker jag först vid lunchtid att jag inte riktigt har fått gjort det där som jag hade planerat att göra.
I ett viktigt samtal om hur jag kan lägga upp min studier och min tid, sade min samtalspartner hur viktigt det är att inte låta mig själv tänka "Dagen är förstörd" om jag inte lyckats komma igång på morgonen. Bara för att jag inte har gjort något studie- eller jobbrelaterad på förmiddagen betyder inte att jag inte kan besluta mig för att börja klockan 10 och jobba väl då.
Jag tror det är lätt att tänka att en bra dag är bra från sekunden vi slår upp ögonen, tills stunden vi lägger oss om kvällen. Ibland är det så, men oftast inte. Ibland blir dagen vad vi gör den till.
Och vem säger att det inte går att börja göra dagen till något bra först efter klockan 8 eller 10?
Med de här orden önskar jag er en finfin vecka. Kom ihåg att ingen dag är förstörd bara för att du tog det lite långsamt om morgonen.