I torsdags köpte jag ett nytt puder. Eller tja. Inte så mycket puder såsom contour kit, men i alla fall. Vid kassan envisades jag med att inte ta emot en plastpåse, utan istället sätta pudret och mina övriga produkter i min egna handväska. Men oskickligt nog åkte pudret ner i golvet precis när jag skulle sätta den i väskan.
Ni som någon gång ägt ett fast puder vet hur frustrerande det är när det åker i golvet. Stengolv dessutom. Jag behövde inte ens öppna produkten, jag visste att pudret hade spruckit. Och jag hade inte fel. Men som tur misströstade jag inte utan anammade min kära fars levnadssätt: "Det finns aldrig något som är för söndrigt". Det bästa är att för att fixa det här krävs bara sådant som de flesta av oss hittar hemma!
Så här kommer nu en "Fixa pudret" quick fix!
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.
Jag har aldrig varit en balkongmänniska. Om man nu kan delas in i balkongmänniskor och icke-balkongmänniskor. I Åbo har jag haft balkong men det är mer undantag än regel att den över huvud taget blir använd. Jag har på sin höjd druckit en kaffekopp på balkongen då vårsolens första strålar når vårt norra land efter en beckmörk vinter. För jag menar, vem är inte lite av en soldyrkare då?
Men nu har vi äntligen en balkong som blir flitigt använd för bokläsning, tv-serietittande, kaffedrickande eller allmänt häng. Det är fantastiskt att ha en balkong som känns som ett tredje rum! Allt som krävdes var en heltäckande matta, för att dölja det opraktiska och alltjämt smutsiga golvet, och en DIY-möbel som min Samuel snickrade ihop i klassisk lastpallsanda. Några kuddar och plötsligt blev det som ett förlängt vardagsrum.
Tänk vad småsaker kan göra stor skillnad. Underskatta aldrig det stora i det lilla!
Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll.
Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.