Har världen någonsin varit så stimulifylld som idag?
Foton, rörliga bilder, musik, människor, livsberättelser och underhållning är bara några knapptryck borta och det är många glada över.
Jag sällar mig emellertid till skaran som alldeles för fort blir alldeles för överstimulerad av alla intryck och regelbundet söker motvikt.
Men det är ju inte bara skärmar som kan bli överväldigande.
Evenemang, de mest älskade människorna eller trevligaste programmen kan ibland få det bästa av mig oavsett om jag vill det eller ej.
Jag kan inte förändra världen och radera alla stimuli, det är nu bara så här vi har det. Jag kan däremot förändra hur jag väljer att ta det.
Hela veckan har jag som nämnt varit på konferens med ett väldigt intensivt program. Under veckan insåg jag att jag har samlat på mig en hel del knep för att överleva trots överstimulering.
Här kommer de.
Foto: Ebba Åström
Hitta lugna stunder
Lugna stunder dyker inte upp ur tomma intet utan måste medvetet eftersökas. Det kan handla om något så enkelt som att låsa in sig (lite längre än socialt accepterat) på toaletten eller ta en kort promenad runt byggnaden för att hämta andan.
Upprätta gränser
Den här punkten är tätt knuten till föregående punkt då den har att göra med att medvetet göra val som erbjuder återhämtning. Det är ofta kul att bli inbjuden på evenemang och till umgänge men ibland är det bättre att tacka nej och istället värna om den egna orken.
Bemästra den ädla konsten att vara frånvarande men närvarande
Jag är uppvuxen i en sjupersonersfamilj och lärde mig tidigt förmågan att rent fysiskt vistas bland folk men psykiskt befinna mig i andra världar. Jag kan helt enkelt totalt zooma ut när jag vill. Det är inte alltid väldigt hyggligt mot mina medmänniskor, men i sällskap där man är fler personer än fyra märks det inte ens alltid. Hehe.
Foto: Ebba Åström
Ha mål i sikte
Konferensdagar är intensiva. Julhelgen är intensiv. Vissa veckor är programspäckade. Vissheten om att det intensiva ändå är övergående och har ett tydligt mål underlättar. Om du inte ser ett tydligt slut på det överfyllda kan det vara skäl att se över kalendern. Ordentligt.
Bryt ner målen
När jag är riktigt trött är det till föga tröst att jag “om tre dagar” får pusta ut. Då brukar jag bryta ner målen till minimala beståndsdelar och resonera med mig själv. “Nu ska jag orka till lunch” eller “nu ska jag orka till klockan 19” eller “nu ska jag orka till bilresan hem” eller vad som nu råkar passa i kontexten.
Kom ihåg att andas
Hjärtat och hjärnan kommunicerar hela tiden och en ytlig, tät andning förvillar hjärnan och tror att den är stressad eller i chock. Att faktiskt tänka på att djupandas lugnar kropp och knopp och kan göra under när överstimuleringspaniken är i antågande.