Jag blinkade en gång och vi hamnade till slutet av november.
November! Du månad som alltid brukar sega dig fram i all oändlighet – hur har du plötsligt nått slutet?
Denna månad har jag varit inne i min forskningsbubbla och läst och läst och läst och skrivit och skrivit och skrivit. Det är en väldigt lycklig doktorand här som har njutit av varje sekund av forskningsbubbleliv.
Samtidigt har jag och vi som familj på allvar tagit itu med alla praktiska göromål som följer av att flytta till ett annat land. Det är så spännande att vi om två månader bor i Umeå på riktigt. Och det är en hel del som ska fixas och ordnas innan det, men vi är på gång.
Förstås har vi varit sjuka i flera vändor (är man ens en småbarnsfamilj i november om man inte har det?), och fastän jag har haft ett riktigt bra jobbflyt så vet jag att jag hade kunnat göra ännu mer om jag inte hade vabbat och sprungit till HVC stup i kvarten.
Men jag är tacksam för det som är och för det som blir i jobbväg. Jag älskar verkligen att forska.
Vi har också hunnit umgås med saknade vänner och familj, det känns som en ovanligt stor lyx mitt i vardagsrumban.
Det var lite ditt som datt i detta inlägg – ett litet novemberhej från dig till mig!
