Vi har sovit lite dåligt i några nätter. Måns sover som en stock (förutom när han vill äta med några timmars mellanrum) men vår äldre har haft en del mardrömmar och jag har haft en del oro.
Så sömnen har varit knackig.
Imorse somnade jag i misstag om efter att Samuel och Molly for iväg, och jag vaknade först i en helt rimlig men fortfarande sen tid klockan 08.26. Efter det somnade jag om IGEN och vaknade 09.56 och det har inte hänt på åratal!
Och min första känsla var inte “åh vad skönt att jag är utvilad” utan alltigenom, ren och skär MORKKIS! En genomträngande skam och skuldkänsla över att sov bort värdefull tid (som jag enligt planerna hade lagt ner på att, håll i er för jag skämtar inte, mangla lakan).
Det är så dumt, egentligen, att principer och händelser som jag utan tvekan skulle unna andra – såsom till exempel en sovmorgon åt en ammande mamma med en sjuveckorsbaby – inte gäller för mig i min värld.
Galet att det är så.
Måste åtgärdas.
Min retromangel som jag fick av min mormor - en senapsgul guldkant i vardagen! ✨