Idag är det vårdagjämning!
Stanna upp och ta in det för ett tag.
Det är vårdagjämning!
Är det bara jag eller var hösten och vintern 22-23 ovanligt lång, ovanligt mörk? Kanske ovanligt kall också; inte så mycket med tanke på meteorologisk temperatur utan snarare på grund av envetna försök att dra ner på elkostnader och därmed även all typ av uppvärmning och belysning.
Men precis idag är dagen lika lång som natten, och imorgon segrar ljuset för första gången på länge.
Den här hösten går till historien (min, personliga sådan - inte så mycket världens och allmänhetens) för dess kämpighet.
I höstas var jag nygravid och Molly började på dagis (läs: drog hem en myriad bobbor som givetvis överfördes till mig också). Och faktum #1 är att första trimester tröttheten och illamåendet verkligen inte är något att leka med. Faktum #2 är att dagisbobbor inte heller är något att leka med.
Detta i kombination med allmänt kaos i världen, sjukdomsfall och svåra livssituationer bland nära och kära, jobb och det stora albumprojektet (roligt, förstås, men tidskrävande och tufft!) med The Haralds gjorde att hösten blev lång och tung.
Hösten var väldigt mycket slitsam vardag och när jag i slutet av år 2022 blickade tillbaka insåg jag hur dåligt jag hade mått och hur trött jaghade varit.
Av exakt den anledningen gläds jag löjligt mycket över att det idag vänder.
Nu vänder det, hörni!
