Jag har på mindre än fem dagar, vid två helt fristående tillfällen, lyckats med konststycket att ge alldeles jätterikligt med beröm åt en person
… för något som en annan person har gjort.
Det tycker jag är rätt så skickligt av mig, så jag passar på att berömma mig själv lite i samma veva när jag nu ändå är på gång.
Min initiala reaktion när jag insåg mina blunder är alltid skam. Skam över att ha gett beröm i fel riktning, skam över att inte ha bättre koll, skam över att ha missat större eller mindre detaljer.
Men redan efter en kort stund kan jag skratta åt mig själv och mitt missöde. För jag tänker att det ju aldrig är fel att ge beröm.
Att detta beröm sedan kommer fram till rätt person är ju att föredra, men det skadar ju ingen att få beröm för något som man inte har gjort.
Ska man ta emot något som egentligen tillhör någon annan tar man ju alla gånger helst beröm framom kritik, tänker jag.
Och överlag tycker jag att vi finländare är alldeles för dåliga på att ge beröm överlag. Så därför väljer jag att bortse från att jag gav beröm i fel riktning, och istället fokusera på att fortsätta ge beröm.
Helst i rätt riktning framöver!
Beröm åt min vän H-M som bjöd på så tjusigt dopp när vi hade bokklubb!