För några inlägg sedan skrev jag om detta intensiva liv som heter småbarnsåren.
När man säger “småbarnsåren” högt kan det också låta som “småbarns-såren” vilket är rätt träffande, för jag tror (och forskning lär också ha visat) att åren med småbarn hemma kan lägga sår i äktenskapet. Sår som potentiellt kan vara förödande.
Dessa intensiva år är knappast de åren då äktenskapet frodas och blomstrar som bäst (men om det är så för dig och ditt äktenskap – skicka PM och dela med dig av alla dina tips). Jag ser det snarare som att det är nu som den grund jag och Samuel har byggt på läggs på prov.
Och hittills kan jag tacksamt konstatera att vårt äktenskap verkar vara en rätt stabil grund som tål lite blåsväder i form av sömnbrist, brist på egentid, trotsålder och gas i magen (hos babyn då, oftast).
Men vi har även insett hur otroligt lätt det är att falla in i ett slags samboskap där vi rullar “projekt familj” på ett förvisso bekvämt och fungerande sätt – men också på ett riktigt tråkigt och själsligt dödande sätt.
Ännu är vi väldigt nya med småbarnsåren men för att motverka småbarns-såren gör vi bland annat följande:
Familjepromenad
Varje söndagförmiddag tar vi en gemensam promenad där fokus för mig och Samuel ligger på att delvis prata om veckan som har varit (toppar och dalar) och veckan som ska komma (program, logistik och praktiska göromål). Men vi passar även på att “besikta” vårt äktenskap och fundera över hur vi har det i vårt äktenskap, vilka behov vi har, vad vi önskar och så vidare.
Kvällsfika
De kvällar när barnen har somnat i rimlig tid och vi båda är hemma samtidigt kokar vi kvällste och sitter och pratar i någon timme. Det är GULD att bara prata om vad som känns angeläget just då. Ibland är det seriöst och allvar, andra gånger bara lättsamt och roligt. De här kvällarna är så dyrbara för oss och vi värderar dem högt.
Värna om den andras tid
Vi känner varandra väl och vet vad den andra behöver på ett personligt plan för att må bra. För oss har det varit en viktig nyckel i vårt äktenskap att faktiskt värna om att den andra ska få tid och rum för att göra vad den mår bra av.
Skicka “hur går det”-meddelanden
Jag och Samuel brukar i princip varje dag höra av oss per meddelande för att kolla hur den andra har det. Det är bra för oss att få en liten statusuppdatering under dagen för att veta ifall en av oss är trött/överstimulerad/har huvudvärk och behöver få vila på eftermiddagen så att den andra kan sköta rumban här hemma.
Lagarbete
Det här är vår viktigaste princip just nu. Vi båda är införstådda med att en fungerande och rullande vardag kräver mycket av oss både på daglig basis men också långsiktigt. Detta fungerar bäst för oss när vi båda bara kavlar upp ärmarna och gör detta sida vid sida i ett lagarbete, ett partnerskap och sen belönar oss när vi har klarat ännu en dag. För oss handlar det mest om ett mindset och inte så mycket om det praktiska “vem gör vad” – vi vet precis vad som behöver göras varje dag och tänker att det är viktigast ATT det blir gjort och inte VEM som gör det.
Trots allt detta är jag den första att säga att vi långt ifrån alltid lyckas och att vi långt ifrån alla gånger ens klarar en bråkdel av det vi vill och borde.
Men vi försöker.
Och när vi misslyckas tröstar vi oss med att det kommer en helt ny dag imorgon.
Vilka är dina bästa tips för att överleva småbarnsåren utan småbarns-såren?
