Vi har överlevt höstens dunderförkylning.
I slutet av oktober var jag på en arbetsresa till Helsingfors och som tack för att jag var på resa för första gången sen vi fick Måns insjuknade först jag och sedan hela min familj i något som sannolikt och troligtvis var covid19 (men eftersom vi inte hade några test här hemma kan vi inte HELT säkert veta).
Det började för mig med en värk i ryggen och kroppen under konferensens sista dag (som jag först trodde berodde min ovana vid att sitta så mycket under dagarna) och utvecklades väldigt hastigt till halsont och huvudvärk.
Under första dagen hemma efter resan låg jag däckad med feber och en jobbig, envis värk i hela kroppen.
Och vi föll som käglor hela bunten.
Trots att vi vuxna är vaccinerade och trots att vi (alla utom Måns) har haft covid förut var vi faktiskt riktigt risiga – värst var det förstås för stackars Måns som bara har haft lätta snuvigheter innan men som nu var i riktigt dåligt skick.
Men NU är vi definitivt på bättre sidan och har återgått till en normal vardag igen.
Och aldrig har jag väl varit så tacksam över den enkla, underbara vardagen som nu. Två veckor av isolering, vaknätter, ledsna barn och överstimulerade vuxna gjorde verkligen att vi kände atr vi levde.
Vi har varit väldigt mycket levande, och väldigt mycket småbarnsföräldrar de senaste två veckorna.
Men nog om sjukligheter – nu är vi ute på andra sidan! Hurra!
Mycket gemensam matlagning och bakning har det varit på sistone. Med byxorna bakfram