Ett återkommande tankespår i mitt liv är detta: andra människor och deras tankesätt och perspektiv är inte ett hot mot mig.
Innan jag fick barn funderade jag ibland över hur jag skulle hantera andra människors (förvisso oftast välmenande) råd och tips och “så här gjorde jag med mina barn och det funkade minsann”.
Jag tänkte ofta på hur jag skulle förhålla mig till folk som säger och gör saker åt Molly, eller beter sig på sätt med henne som kanske går emot mina värderingar eller principer.
Nu tänker jag snarare att det inte har så stor skillnad vad andra tycker och säger.
Till syvende och sist är det ju jag och Samuel som har mest att säga till om. Vi kan ändå omöjligtvis påverka andra och styra dem i minsta lilla detalj men det vi KAN påverka är oss själva.
Med tanke på att Molly endast är ett år gammal kan vi förstås påverka henne och det gör vi ju hela tiden, både medvetet och omedvetet. Av alla människor i hennes liv påverkar vi henne mest av alla, så jag förlorar bara massvis med energi om jag ska bekymra mig för hur alla andra människor beter sig kring henne.
Det FINNS förstås gränser för allt men nu pratar vi ändå på en skala av småsaker.
Så jag har slutit fred med andra.
Och att sluta fred med andra på det här sättet – att sluta se deras ord, tankar och handlingar som ett hot mot mig och min familj – har varit ett av de största utvecklingsstegen jag har tagit i mitt vuxna liv.
Det har tagit bort allt som heter irritation, bitterhet och agg.
Det har helat relationer och byggt starka, nya sådana.
Det har gjort att jag kan le inombords åt klumpiga uttalanden och ha överseende med små, egentligen helt betydelselösa händelser som i vanliga fall kanske hade fått mig att tända på alla cylindrar (endast inombords förstås, för jag visar det sällan utåt).
Framförallt har det gjort att jag har stängt av den där radarn som genast snappar upp “buzz words” som folk kan säga, eller som genast granskar och synar klumpiga handlingar som människor kan göra och håller det emot dem i mina tankar.
Istället försöker jag acceptera att människor är långt ifrån fulländade och ibland både säger och gör klumpiga saker som kan uppfattas som sårande; medveten om att människor i de allra flesta fall verkligen inte vill såra med dessa klumpiga uttalanden och handlingar.
Själv uttrycker jag mig plumpt och kan bete mig på sätt som kan uppfattas som sårande (lyckligtvis är jag oftast omedveten om detta ) och det blir bara jobbigt om jag ständigt måste gå omkring och tänka på hur vilka tår jag eventuellt kan trampa på.
Genom att sluta fred med andra (och därigenom också med mig själv) väljer jag att ha överseende, låta småsaker gå förbi och sluta uppfatta andra som ett hot mot mig.
Jag kan verkligen inte säga att jag är fullständigt där, det kommer jag troligtvis aldrig vara.
Men jag är på en medvetet utvald väg och medvetenhet tror jag att är A och O när det gäller större ändringar i tänkande och beteende.
Du är inte ett hot mot mig.
Faktiskt inte.