Hej.
Det blev en längre bloggpaus än planerat.
Törs jag bara stövla in här och skriva ett glättigt inlägg, som om jag aldrig varit borta? Nja, kanske inte. Men jag har lovat mig själv att blogga för mig själv och att försöka hålla det kravlöst. Så därför törs jag dyka upp här och skriva av mig nu.
Mycket hände under vårvintern 2022. En studioinspelning med The Haralds hände. Det resulterade bland annat i detta.
En resa till Ruka hände.
En hel massa bidragsansökan för inspelning av musik hände. Det resulterade bland annat i detta.
En godkänd artikel till min doktorsavhandling hände. Det positiva beskedet kom redan i december och bekräftades ytterligare denna vecka. Jag önskar jag kunde länka till artikeln redan nu men får snällt vänta ett tag till.
En resa till Ruka för att fira 60 + 30 + 30 hände. Det var hektiskt och vintrigt och sportigt och kul.
Annat som har hänt är att vår lilla Molly har vuxit och har idag firat sin första födelsedag. Och så har jag haft glädjen att vara tillbaka på jobb under 1,5 månads tid nu i vår då Samuel har varit hemma med M.
Vi har också haft en släng av corona. Vi har firat påsk. Vi har varit på besök hos vänner och familj i Umeå.
Och jag har bokinstagrammat, skrivit ny musik, läst en del.
Sånt.
Jag har ibland övervägt att sluta blogga, för jag betalar för att upprätthålla ett domän och en webbplats och pay per use blir rätt dyrt om jag har tänkt skriva typ ett inlägg i kvartalet.
Men helt sanningsenligt så kan jag inte: här finns alldeles för mycket värdefullt för mig. För mycket historia.
För många texter som jag kanske läser med en skämskudde idag, men likväl texter som har varit och är viktiga för mig. Texter som stör och berör.
(Och en annan starkt bidragande orsak till att inte stänga ner sidan är att jag har för många recept här som åtminstone jag och min lillebror Otto ofta återvänder till).
Men framförallt vill jag fortsätta skriva för min egen del: jag märker att vissa tankar och texter som formas i mig behöver en plattform som denna. Det gör detsamma om någon läser eller inte, jag måste få utlopp för dem.
Så därför fortsätter jag, trevande och kravlöst att upprätthålla denna blogg.
Det törs jag, faktiskt.