Diametralt motsatta känslor bebor mig just nu.
Och jag kämpar med att få ordning på rätsida, avigsida, upp och ner, fram och bak.
Vanligtvis har jag inga problem med att acceptera att världen är rätt kaotisk. Jag tycker faktiskt att jag är rätt bra på att se saker inte så mycket i svart och vitt utan istället i en mängd olika nyanser och färger.
Vanligtvis vet jag att mina försök till att kategorisera världen är primitiva och bristfälliga. Men att jag ändå måste försöka kategorisera världen för att göra den begriplig.
Men nu är det så att jag har kämpat på sistone med att få ordning på det lilla kaos som råder i min lilla värld.
För hur kan jag vara väldigt mycket av en åsikt och samtidigt väldigt mycket av nästan precis motsatt åsikt?
Det övergår mitt förstånd.
Men jag försöker försöker försöker acceptera och tillåta mig själv att tycka att människan är så komplext funtad, att vi inte behöver vara antingen eller.
Att vi är så komplext och genialiskt funtade att vi kan vara både och. Precis samtidigt.
Det är en utmanande paradoxal tillvaro jag lever i just nu.
Men samtidigt en viktig övning i acceptans.
