Året blev 2022 och jag har ännu inte summerat 2021. Men nu så!
2021 var ännu ett pandemiår. Så även för mig förstås.
Men trots det var mitt 2021 inte främst präglat av pandemin (eller så har jag bara blivit likgiltig och van med det “nya normala” som denna pandemitillvaro är).
För först och främst var 2021 året då jag blev mamma.
Under året väntade och väntade jag i ett tillstånd av nervösblandad förtjusning och sen – tjugo minuter in på beräknat datum – fick vi träffa den människa som för alltid kom att skaka om min och Samuels värld i grunden.
På de allra härligaste av sätt, såklart.
Och resten av året gick åt till att lära känna denna lilla människa och fascineras av hur hon växer och utvecklas och är allmänt underbar. Vi fick också lära känna nya sidor av oss själva som vi aldrig har varit tvungna att konfronteras med förut. Och vi har klarat det över förväntan väl.
Foto: Rebecka Hägert-Backkull
Men året 2021 var inte bara mitt första år av föräldraskap, det var också året för förändringar i min barndomsfamilj.
Mina föräldrar separerade i början av året och skiljde sig officiellt under hösten.
Trots att jag inte har bott “hemma” i min barndomsfamilj på över tio år är det en förändring som påverkar mig och mina syskon mycket. Lyckligtvis har det fört oss syskon ännu närmare varandra.
Så året 2021 handlade mycket om familj och relationer för min del.
Men annat då?
Professionellt var 2021 året då jag någorlunda bemästrade de kvantitativa metodernas värld genom att avlägga en kvantkurs på doktorandnivå. Och det gjorde jag med besked och fick slutvitsordet 4! Så sjukt stolt över det.
Utöver det jobbade jag med en maffig litteraturstudie och skickade in den i artikelformat när vår lilla M var två månader gammal. Och i december ifjol fick jag veta att den är godkänd och kommer att publiceras. Så stolt över mig själv för det också.
På fritiden ägnade jag mig åt läsning, lite träning, lite blogg och mycket bookstagrammande.
Med bandet The Haralds spelade vi in och publicerade vår låt Break It som utmanade och hängde på Vegatoppen ett tag.
Jag umgicks med vänner, hade bokklubbsträffar, lärde känna många nya människor och bebisar, besökte Umeå och Tammerfors. Så fick vi äran att bli faddrar åt tre nya liv <3
Vidare hade jag några spelningar med Mama Åström Band, ammade, slutade amma och lunkade på i det härliga och intensiva livet som heter småbarnsliv.
Tacksam för Samuel, Molly, våra fina vänner, våra familjer, vår släkt och vår tro som är där och bär och bär och bär. År ut och år in. Tack tack tack.
När jag i samband med en lek på nyårsafton fick frågan att sammanfatta mitt 2021 med tre ord svarade jag utan större eftertanke “lugn i stormen”. För visst har det stormat. Pandemi och ens föräldrars skilsmässa är stora saker (fast på diametralt olika sätt).
Men här hemma har det alltid funnits ett lugn som jag alltid får landa i, vila i.
Nu är jag så redo för 2022. Jag har en hel del spännande saker på gång så det blir spännande att se vart det barkar av!