För några år sedan introducerade min samtalsterapeut uttrycket och tankesättet:
Det är inte hur man har det,
utan hur man tar det
Och uttrycket har dröjt kvar i mig.
Vid första anblick kan uttrycket låta lite irriterande klämkäckt. Lite i stil med “det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder” eller “är glaset halvfullt eller halvtomt?” och så vidare.
Men ju mer jag har reflekterat över uttrycket inser jag hur sant det är.
För ibland har mina omständigheter till det yttre varit riktigt bra men jag har lidit av en inre stress och inte alls varit förnöjd med tillvaron. Ibland har till och med något i grunden väldigt positivt varit en källa till obalans eller oro hos mig.
Andra gånger har mina yttre omständigheter varit uppochner men jag har kunnat vila mitt i stormen.
Och just därför är uttrycket så bra.
Det här uttrycket har vi börjat använda bland mina vänner, för det är ett bra sätt att nå bortom detdär ytskrapet i tillvaron. Hur vi tar det är en fråga som vill mer än ett platt “hur går det”.
Att berätta hur man har det är inte alltid svårt, men att berätta hur man tar det – alltså hur man faktiskt mår i sina omständigheter – är en helt annan femma. Det krävs mod och sårbarhet att svara på den frågan.
Hur har du det och hur tar du det?
Vågar du ställa dig själv den frågan idag?
