Livet har varit så mycket av allt på sistone.
Så mycket trött, så mycket varmt, så mycket liv, mycket program, människor.
Jag gillar det och jag gillad att det bryter med det vanliga rutinmönstret, men mitt introverta jag kan inte låta bli att längta till augusti och vardag.
Juli har varit dop och spelningar och villahäng och återseenden och barnkalas och midnattsvolleyboll och fotboll och heldagar med familj och vänner.
Och visst är det kul med sommarprogram och sommarliv men jag toklängtar efter lugn och ro.
Hur överlever man sommarståhej som introvert?
