Livet just nu är sjukstuga dag 10, ett kylskåp som ekar tomt och ett hem som borde ha städats för en vecka sedan.
Men jag övar mig i konsten att förhålla mig till tillvaron lite mer … odramatiskt.
Jag har sänkt alla krav på att göra min egen babymat och tänker att det inte behöver vara så vidlyftigt och dramatiskt.
För det första för att jag är omåttligt ointresserad av matlagning över huvud taget, och för det andra är jag ännu mer ointresserad av att laga storslagna rätter åt en baby som dessutom äter kanske två skedar. För det tredje finns det ju superbra babymat på burk så varför skulle jag envisas med att kocka då?
Jag har också tänkt på att försöka anta en mer odramatisk hållning till livet när det gäller mycket annat:
Som mitt jobb (det är ju bara en avhandling), min kropp (det är bara en kropp, den är grundfrisk och stark och har fött barn och är helt otrolig när jag tänker på det), mitt hem (det ser inte ut som jag hade önskat och är långt ifrån magasinvänligt men det är funktionellt och tryggt och hem).
Det som verkligen är dramatiskt i livet är verkligen dramatiskt, och i min skyddade tillvaro är det lätt att skapa problem där inga finns.
Därför vill jag försöka avdramatisera det som inte behöver vara så dramatiskt.
Vi får se hur jag lyckas med det.
Jag som försöker ta tillvaron med lite mindre dramatik