Varför är jag en sådan som ständigt ska lägga mig i blöt?
Skriker mitt hjärta när min kropp är för trött.
De här två senaste veckorna har varit osedvanligt fullspäckade med evenemang där jag inte bara får vara deltagare utan även ska hålla i trådar, ha koll, organisera, informera och helst vara tre steg före.
Jag som ständigt finner mig i en pendelrörelse mellan aktivitet och vila tycker ibland att det vore oerhört skönt att åka snålskjuts på andra människors välvilja och initiativtagande.
Det vore så skönt att kunna dyka upp på olika evenemang fem minuter innan det börjar. Helt oförberedd, helt utan kontroll och helt utan en tanke på vad som ska hända när och hur det ska göras och vem som ska göra vad.
Bara njuta och delta. Passivt.
Men nej.
Jag vet ändå att jag inte är en sådan person. Jag är inte en sådan person som sitter tyst och deltar passivt från sidan. Jag är inte en sådan människa och jag tycker inte om det.
För jag har en röst av en orsak.
Jag har tankar, en kreativitet och olika förmågor av en orsak. När de omständigheter jag lever i inte bara möjliggör utan även uppmuntrar och erbjuder till frihet, ansvar och agency kan jag inte låta bli.
Så jag lägger mig i blöt.
Torkar mig däremellan men lägger mig på blöt igen. Gång på gång.
Jag älskar det. Egentligen. Men jag glömmer bort det ibland.
Vad jag (oftast tror att jag) vill göra om lördagkvällarna.
Vad jag de facto gör om lördagkvällarna.