Trots undantagstillstånd och all möjlig distans till allt och alla kan jag inte undgå att känna en känsla av… normalitet.
Livet, så som jag har levt det, har fortsatt i rätt lika fotspår som förut.
Visst har många saker förändrats men i stora drag gör jag precis som jag brukar: jobbar, läser, tränar, äter, sover.
Och det är rikt, att kunna uppleva att mitt liv i allt detta kaos ändå känns bekant, tryggt och vanligt på något vis.
