Det här galet vackra vårvädret skär sig med den kaotiska situationen i världen.
Men under dess strålar får världen en liten respit. Det är nästan som att världen hämtar andan och pustar ut under det värmande skenet för ett kort tag.
Det har varit en vecka med många första.
Men på något outgrundligt sätt klarade vi det. Och på något outgrundligt sätt kommer vi också att klara av alla andra.
Solen skiner ned på oss och må det vara ett gott tecken.
Jag och min familjs underbara hund Nelson på skogspromenad i solen tidigare i veckan. He loves me.