Jag ogillar att kalla mig pedant.
Men visst kan jag likt Monica i Friends få spunk om natten när jag vet att grejer ligger framme.
Och visst är det i grunden en bra egenskap att alltid hålla det någorlunda städigt omkring sig.
Men visst finns det gånger när prydlighet får ge vika för viktigare ting. Som att djupandas och äntligen bottna i sig själv efter en lång arbetsdag. Eller som sena diskussioner med saknat sällskap.
Att blunda för omgivande kaos och landa i det ständigt flyktiga nuet är sinnesnärvaro för mig. Tyvärr en sinnesnärvaro jag sällan uppnår i den vardag som är min.
Men jag strävar dit. Strävar.
