Musicerandet respektive sjukandet håller oss på olika orter den här helgen.
Och det är inte utan ett litet sting av ledsenhet som jag sade mitt hejdå om fredagen för att säga mitt hej igen på söndagen.
Programmet för det här veckoslutet räcker till för min del, det finns inte alltid tid att sakna. Men om kvällarna, när jag summerar min dag, då blir avsaknaden av min bästa vän märkbar.
För det jag saknar mest när jag är ifrån honom är att dela de där små ögonblicken som kanske kan verka alldeles obetydliga, men som ändå gör liv till just liv.
De där små sakerna som jag upplever under dagen som jag tänker “det här måste jag berätta åt Samuel ikväll” eller “det här känner jag att jag behöver ventilera med min Samuel”.
Det handlar om människor jag har mött under dagen, något jag har hört på radion, en bra ny låt som jag tror Samuel skulle gilla, ett diskussionsämne som jag skulle vilja behandla. Sådant.
Till synes obetydligt, men precis det som gör liv till liv.
Och precis det som gör en relation till en relation.
Foto: Michaela Fagerudd