Det är ett alldeles särskilt pirr;
det där pirret som uppstår när dröm och verklighet plötsligt inte alls känns som varandras motsatser längre.
Tvärtom, som om de båda möts, färdas åt samma håll, vill detsamma.
Lycklig är jag som har människor runtom mig som röjer mina farhågor, bidrar med sin expertis och tystar janterösten i mitt sinne.
Aldrig känner jag mig så levande som när jag får drömma lite - mycket - och veta att samma dröm verkligen kan förverkligas.
Kanske snarare än jag vågar tro.