Inte för att tjuvlyssna

Jag sitter i bibliotekscaféet (bästa!) och håller mig sysselsatt.

Läser lite jobb, läser lite eget, lyssnar på podd och lyssnar på musik när tre äldre damer sätter sig vid ett bord i samma, inte jättestora, café utrymme.

Inte för att tjuvlyssna, men jag kan inte undgå att höra vad de talar om.

Jag hör givetvis inte allt, endast brottstycken här och där. Men jag uppfattar ändå att de pratar liv.

Sjukdomar, barnbarn och skilsmässa.

Det är mycket som blir sagt, men det som verkligen rör mig är hur de lyssnar.

De hmm:ar och mm:ar men lyssnar mest. Sen peppar de, uppmuntrar de och lovar varandra att återkomma om hur saker och ting utvecklas. De kramas, tackar varandra och bokar in följande kaffeträff innan de följs åt till ytterdörren.

Mitt hjärta värms.

Arma goals.

Så där vill jag bli när jag är glad pensionär. Så där vill jag vara redan idag.

Jag som inte alls tjuvlyssnar.

Jag som inte alls tjuvlyssnar.

Gilla och kommentera gärna, också anonymt och utan e-postadress. Var snäll. Jag bibehåller rätten att radera kommentarer.