Jag brukar säga att bloggandet gör jag mest för mig själv.
För när jag skriver landar jag i mig själv. Eller: jag skriver alltså är jag.
Men jag vet att det inte är hela sanningen. För jag skriver också för dig.
För dig som känner mig och vill veta vad jag går och tänker på. För dig som är halvbekant med mig och tycker om att läsa min blogg. För dig som är helt obekant med mig men vill ha boktips. Och för alla er däremellan.
För just dig skriver jag också.
Men trots det är ju skrivandet ensamt. Oerhört ensamt.
Och just därför är jag utom mig av glädje när jag någon gång får höra något från just dig. Ett livstecken, en liten kommentar till ett inlägg. Några snabba ord i gatuhörnet. Ett mejl. Ett hej. Allt som visar på att du uppskattar att jag skriver.
Att jag skriver för just dig, också. Också fastän jag inte känner dig.
Jag kan lova att jag lever länge på det.
Och jag kan lova att inget värmer som det.
Så här glad av mina läsares hälsningar. Tack! Foto: Sofia Ylimäki Photography