Om du var tvungen att välja ett enda karaktärs- eller personlighetsdrag som skulle genomsyra hela dig för resten av livet; vilket skulle du välja?
En bild för att ge dig lite betänketid.
Bild från Vuokatti.
Tänk! Du kan välja mellan att vara enormt underhållande, en suverän talare, genomgod, omänskligt tålmodig, ett geni, totalt rättvis. Valmöjligheterna är oändliga!
Ja den här tankeleken har jag ägnat mig åt på sistone. Och jag insåg att jag har svårt att hitta ett definitivt svar. Och kanske just det gjorde att jag insåg vilken egenskap jag skulle välja. Skulle jag endast ha ett enda karaktärsdrag för resten av livet skulle jag önska att det vore ödmjukhet.
Det tog en lång tid för mig att förstå innebörden av ordet ödmjukhet. Länge var ödmjukhet synonymt med snällhet, alldeles för ofta uppfattade jag ödmjukhet som en slags icke-tro på den egna förmågan — jantelagen förkroppsligad.
Men jag har kommit att inse att ödmjukheten snarare är ett ställningstagande gentemot det tvärsäkra. Det är en protest mot det definitiva, absoluta.
Och därför skulle jag välja ödmjukheten. För att aldrig kunna säga: "så här är det och du har fel". För att aldrig kunna påstå att jag har tolkningsföreträde till den definitiva sanningen eller patent på den mest finslipade förmågan.
Skulle jag välja karaktärsdraget ödmjukhet, skulle jag i efterhand kunna konstatera: "det kanske inte var helt rätt val" och ändå ha fullständig sinnesfrid.
Och därför väljer jag ödmjukhet.