De här senaste veckorna har mitt korttidsminne varit under all kritik. Jag glömmer bort viktiga saker och kläcker ur mig ogenomtänkta fraser.
Det börjar med andra ord vara dags för den här kvinnan att ta semester. Fast inte riktigt än.
Som tur är, är nästa veckas jobbvecka en kort en, och samtidigt en som inte kräver särskilt många hjärnceller. En enda hjänrcell, känns det som att jag har just nu.
Men trots att jag är ganska trött i huvudet har jag ironiskt nog svårt att varva ner. Det känns ovant att slappna av. Det är nästan så att jag inte vågar, det känns fel på något sätt. Fel att göra det som jag vill, inte måste.
Fastän det är svårt är det oerhört viktigt. Så det ska jag göra nu: det som jag vill.
Sommarstockholm 16.6.2018