Jag har på den senaste tiden snöat in mig på temat sekter.
Sekter är ett alldeles förfärligt tema, men alldeles livsviktigt att läsa om. Det är så lätt och naivt att tro att vi, du och jag, är starka personer som aldrig skulle hamna under en annan persons eller grupps inflytande. Men vem vaknar upp en morgon och tänker: "Idag ska jag låta mig manipuleras till en sekt". Ingen. Ingen sekt är förödande i början, tvärtom lockande och smickrande. Det måste vi alltid minnas.
Jag tror att det behövs mycket upplysning och förståelse för fenomen i teorin, för att kritiskt kunna granska och pröva dem i praktiken. Vill ni läsa mer om sekter kan jag här nämna fyra böcker jag har läst inom temat.
Sekten på Dimön av Mariette Lindstein. Boken handlar om 20-åriga Sofia Bauman som blir medlem i ViaTerra, en grupp för personer som vill leva ett jordnära och naturligt liv på en avskild ö vid namn Dimön. Allt ter sig bra i början, Sofia finner till och med kärleken på ön, men sakta men säkert ersätts den skinande fasaden med en grym verklighet. Människorna på Dimön förändras gradvis och Sofia bestämmer sig för att fly.
Boken får en enorm pondus och trovärdighet eftersom författaren till boken, Mariette Lindstein, själv har varit med i en sekt i 25 år. En intervju med Lindstein i "Malou efter tio" kan du se här. Till en början är tempot ganska lugnt och behagligt, men mot slutet trappas händelserna upp och boken blir en riktigt sträckläsningsrysare, jag tänker mig att tempot i boken samtidigt vittnar om tempot i en sekt - till en början lugnt och ofarligt, men värre och värre ju längre tiden går. En riktig nagelbitare mot slutet. Läs den!
Maria Åkerblom: sändebudet över liv och död av Gustav Björkstand. Björkstrand, som faktiskt råkar vara min farmors bror, har studerar Åkerblomsrörelsen som bland annat var verksam i Karleby. Resultatet blev den här fackboken om rörelsen, och framför allt kvinnan bakom rörelsen. Maria Åkerblom, sömnpredikant hade flera hundratals anhängare under 1900-talet, mened, brott och till och med mordförsök präglade sekten. Det är en alldeles ryslig, men samtidigt så väldigt viktig läsning.
Om det så skulle kosta mig livet av Margaretha Sturesson. Medan Björkstrands bok är facklitteratur, Lindsteins bok är en roman så är den här boken en ex-sektmedlems personliga anteckningar från livet i och livet efter en sekt. Det är några år sedan jag läste den här boken nu, men jag minns så tydligt hur starkt boken (illa) berörde mig, och hur mycket jag lärde mig om sekter då jag läste den här boken. Boken illustrerade tvetydigheten i sekter på ett insiktsfullt sätt; å ena sidan tvivlet och det tysta ifrågasättandet av sekten, men å andra sidan en rädsla och kanske till och med en saknad över att lämna sekten. Den psykiska skada som en sekt kan göra är skrämmande påtaglig i boken.
Förlåt oss våra skulder - en roman om Åkerblomsrörelsen av Johan Helander. Ännu en bok om den (ö)kända Maria Åkerblom. Den här gången i romanform, vilket gör att den får ett mer känslomässigt djup. Läsaren bekantar sig med huvudpersonerna Ture och Ellen, som inte bara har en tuff barndom som föräldralösa utan som också dras in i Åkerblomsrörelsen.
Som karlebybo var det fascinerande att läsa om närhistorien, att känna igen platser och dialekten. Alla konversationer sker på "grundsprååtji", alltså på en bred karlebydialekt - och det blir i längden ganska betungande att traggla sig igenom karaktärernas diskussioner. Bokens rent fysiska format påminner mer om Lunds studentlitteratur, och det gör också textens utformning i boken (font, marginaler osv). Men det oaktat är det en insiktsfull bok som belyser det ämne som jag intresserar mig för, och som jag länge har upplevt vara lite av en tabu att tala om i Karleby.