Jag hade den enorma oturen att vara bortrest under tiden som republikens före detta president och nobelprisvinnaren Martti Ahtisaari besökte mitt Vasa. Idag har jag läst om honom i tre olika dagstidningar och känt en stor dos avundfriskhet (tack för ordet Katarina) på alla dem som hade förmånen att närvara.
I artiklarna om fredsförmedling står det att en av förutsättningarna för god konfliktlösning är att verkligen våga lyssna på varandra.
Tänk det. Tänk att både lokala och globala problem kan lösas med så grundläggande saker som att lyssna på varandra. Att uppmärksamma varandras behov och önskningar. Våga vidkänna sina egna och, kanske framför allt, den andres behov. Det känns ju alldeles banalt.
Men jag tror stenhårt på det. Jag tror på att det handlar om en god grund att bygga förtroende på. Jag tror att den förmågan är tillämpbar och till fördel i alla kommunikativa situationer, oavsett om det är i relationen, på jobbet eller ute i världen.
Konflikter är skapade av människor. Därför kan människor lösa dem.
- Martti Ahtisaari
Fredsförmedlare Mindy - skulle ni anställa mig?
PS: Jag gläds över att rubrikerna i samtliga tidningar jag läste, i samband med Ahtisaaris fenomenala fredsförmedlarförmåga, tog upp hur viktiga kvinnor är i konfliktlösning. "Kvinnor har en nyckelposition då det handlar om att lösa konflikter, både globalt som lokalt". Och jag tänker på goda konfliktlösar i min omgivning, visst känner jag många män som är goda fredsförmedlare, men jag känner ännu fler kvinnor som är det. Vad det beror på vet jag inte, men jag kan definitivt skriva under påståendet. Kanske jag borde sadla om i livet och bli fredsförmedlare, det vore otroligt intressant!