Jag är en rutinmänniska.
Vardag är egentligen det bästa jag vet för jag behöver förutsägbarhet, planering och (jag måste väl erkänna) kontroll för att må bra.
Ungefär allt det som en semester med två barn inte är.
Och förstå mig rätt: visst uppskattar jag ledigheten och den gemensamma tiden tillsammans väldigt mycket. Det har varit så skönt att vara två vuxna och två barn hemma under denna första tid tillsammans som tvåbarnsföräldrar.
Samtidigt tror jag att jag kommer att må och orka bättre – och i många avseenden vara en bättre människa – när vårt liv är en rullande (om än stundvis monoton) vardag framom detta kappsäcksläge som för tillfället är vårt liv.
Jag tror ofta att semester och sommar innebär sköna och avkopplande dagar vid villan, lite strandhäng, en massa grillpartyn, goda mocktails om kvällarna, en mängd glass och jordgubbar och sjukt mycket tid för läsning.
Av denna ymninga lista kan jag väl med gott samvete kryssa för att jag har avverkat många portioner med glass och jordgubbar men det är ungefär det.
Och jag tänker: det är inget att vara bitter över utan snarare bara att acceptera och försöka hitta det goda i det som faktiskt är!
Och det som faktiskt är är bland annat: en massa kvalitetstid med hela familjen, umgänge med släkt och vänner, att när som helst snabbt kunna dra på sig skor och stiga ut genom dörren, att sitta uppe länge om kvällarna för att det är så ljust (och ändå inte vara FÖR trött under dagen tack vare samma ljus), att inte behöva laga mat lika ofta (när vi bor hemma hos föräldrar/svärföräldrar), att träffa Sverigemänniskor vi inte har träffat på väldigt länge, en massa kalas och evenemang av olika slag.
Sommar är definitivt inte min favoritsäsong, men jag försöker hitta det goda i den också.
Och ett bildregn på det.
