Vi har så sakteliga börjat landa i fyrfamiljslivet.
Nu är Molly också hemma från dagis så vi är hemma allihopa. Det är intensivt men går bra.
Jag har mått helt skapligt efter förlossningen men på grund av förlossningens intensitet har jag haft ont (typ som extrem träningsvärk) i hela magområdet och inte kunnat röra mig utanför (eller ens inom) hemmet särskilt mycket.
Och därför har jag varit beroende av hjälp på så många sätt. Och därför är jag så tacksam för Samuel som har ställt upp på alla möjliga och omöjliga sätt.
Han har försett mig, vår dotter och vår katt med näringsrik mat. Han har lekt med och tagit hand om vår energiska tvååring. Han har kommit med dricka, böcker, kuddar, värkmedicin åt sin nyförlösta fru.
Han har tagit hand om så, så många bajsblöjor och våra barns allehanda kroppsvätskor. Han har handlat och sett till att vårt kylskåp och våra förråd är mer än fyllda. Han har skött tvätten, dammsugningen, plockstädningen och allt i hushållsväg.
Och han har tagit tid för att mysa med lillebror, krama och pussa sin fru, ha kvalitetstid med vår dotter. Han har inte klagat en gång.
Jag är bortom tacksam över allt han är, allt han gör. Jag har valt en bra man, den bästa, till livskamrat och jag kan inte vara tacksam nog.
