Det har varit tyst här sen jag skrev om hur hoppfull jag var inför möjligheten att komma iväg på en tumisresa med Samuel.
Men missta inte min tystnad för besvikelse för JA – vi kom oss iväg på vår mycket efterlängtade getaway!
Strejken avblåstes, Molly blev frisk och vi har fortfarande hållits friska efter resan.
Och resan då: det var hur kul som helst.
Inte alls en resa i avdelningen “vila och avkoppling” utan snarare en programspäckad helg med många intryck och upplevelser (och skoskav, foglossning och trötta fötter men det var en bisak).
Vi åt gott, upplevde Själarnas ö på Svenska teatern (drabbande! gripande!), gick på stan, spårvagnade, besökte kusin med familj, såg Avatar 2 på bio (hjärtkramande! gråtframkallande! hänförande!) och fick umgås bara vi två.
Det var helt underbart.
Nu, ännu två dagar efter hemkomsten, är jag mör och trött. Men det kanske man får vara i tredje trimestern så där överlag.
Nu till avdelningen ”random tankar som slog mig under resan”:
Det här var precis en sådan resa som vi behövde! Vi är riktigt bra på att ta vara på gemensamma stunder av djupa samtal och kontakt i vardagen men att uppleva något nytt tillsammans har vi sällan möjlighet till
Vi är så tacksamma för våra familjer! Lyxen att vårt barn har många famnar och hem som hon välkomnas i är guld.
Vi är inga storstadsmänniskor. I härlig österbottnisk anda blev vi halvstressade av att passa lokaltrafikens tidtabeller och av att se människor människor människor överallt. Vi trivs i vårt lugna, stilla Böle.
Det var gripande att på ett konkret sätt genom teater ta del av hur kvinnor och (ibland godtyckligt) psykiskt sjuka har blivit behandlade genom historien. Gränsen mellan frisk och sjuk är allt annat än tydlig och svartvit, och detta skildrades så talande på Själarnas ö.
3D-bio är fortfarande en grej! För inte alla länge sedan funderade jag och Sam över huruvida 3D gladögon på bio fortfarande är en grej. Det visade sig att det är det. Till först var vi obekvämt ovana, men med tiden märkte vi knappt av de otroligt fula glasögonen. Avatar 2 var definitivt en film att uppleva på bio (och med 3D glasögon).
Det här inlägget kändes väldigt bloggigt - jag får nästan liten 2008-vibes!