Mitt jobb är av en knepig natur.
Jag har få möten, sällan deadlines och flexibel arbetstid. Jag ansvarar själv för att få gjort det som ska göras, och även för när det ska göras.
Jag styr mitt eget arbete och det är knepigt (och rätt drömmigt också, förstås).
Nu, med drygt två år av heltidsforskning (inräknat alla föräldraledigheter etc) har jag lärt mig att det här jobbet kommer i dagar av ebb och flyt.
I måndags hade jag en riktigt effektiv dag: jag lästelästeläste och skrev och gjorde nya kopplingar, hade ett spännande möte, kom på nya idéer, gjorde listor över saker och ting, planerade framåt, undervisade (!) en kurs och var så där allmänt i ett tillstånd av flow.
Och på tisdagen var jag mer eller mindre som en urvriden disktrasa: ögonlocken föll ständigt över ögonen och allt jag läste fick jag läsa om igen.
Onsdagen igen var mer lik måndagen fast med fokus på läsning och att hitta ny litteratur och relevanta källor.
Och idag, torsdag, har varit ett mellanting: en rätt effektiv förmiddag men en riktigt seg eftermiddag.
Och så här brukar mina veckor oftast se ut: pendla mellan seghet och produktivitet, mellan ebb och flyt.
Under mina tidigaste månader som doktorand på heltid gjorde denna vågrörelse av ebb och flyt mig oerhört frustrerad. Jag försökte att med makt pressa mig igenom de segaste av dagar då min hjärna bara ville och behövde vila.
Med tiden insåg jag att denna vågrörelse är helt normal och att jag inte ska gräva ner mig under mina ebb-dagar, för det kan betyda att det snart (oftast redan dagen efter) blir en dag av (åtminstone lite mera) flyt och flow.
Och en av mina allra största insikter gällande detta ebb och flyt är att lära sig att leva med motståndet: att lära sig att leva med att det vissa dagar helt enkelt inte går.
Och att det under de dagarna bara lönar sig att ta sig ut och bort: låta hjärnan vila, göra annat och fortsätta en annan dag.
Tänka: ”Det kanske var en dag av motstånd och ebb och seghet idag, men det kommer en ny dag imorgon.”
Ett rätt bra förhållningssätt till livet överlag, kan jag tycka.
