Idag har Molly namnsdag.
Denna dag ifjol insåg jag det och samtidigt insåg jag att hon delar namnsdag med min farmor Marita som gick bort när jag var gravid med Molly.
Länge funderade vi om Molly skulle få ärva något av Maritas namn, men så blev det inte. Att de ändå får dela namnsdag är ändå alldeles extra fint.
För det betyder att jag varje år den här dagen tänker på fammo Marita.
Och att jag, när Molly blir större, har en konkret dag där jag har mer än nog skäl att berätta om fammo Marita: vem hon var, hurudan hon var och vad hon betydde för så många människor.
Igår hade vi en träff med min släkt för att minnas Marita och ta igen den minnesstund vi inte kunde ha under pandemin.
Det var en fin sommardag med släkt, sång och minnen. Marita var en varmhjärtad kvinna; mån om sina barn (ville helst ha dem under sina hönsvingar mest hela tiden) och hade alltjämt en positiv grundinställning till livet.
Idag har jag fortsatt att minnas Marita. Det kommer jag att göra även framöver.
Och inte minst på denna dag, på Molly- och Maritadagen.
Marita kallades igår för ”hönsmamma” i den allra bästa av benärkelser och Molly älskar höns. De hade nog kommit bra överens tror jag ❤️