Ni vet den där sommarförkylningens tajming som jag först tyckte att kom rätt så lägligt? Som var rätt så skön?
Nå, så här dag 14 av nästäppa och lock för öronen känner jag att tajmingen kanske ändå inte var helt optimalt. Halva semestern har varit ett sängliggande, snytande och panadol-frossande.
Dubbelsidig öroninflammation och en redig förkylning senare är jag mör och däckad och lite besviken.
Jag har medvetet velat undvika all bitterhet.
Jag har verkligen försökt att inte bli modfälld.
Men efter att ha varit tvungen att tacka nej till lunch med vänner, padelmatcher, tennismatcher, kalas, en fadderdag, grillfester, fotbollsmatcher, besök till djurparken och häng med fina människor kom droppen när Samuel och jag tvingades avboka vår bröllopsdag-getaway (som hade varit den första natten utan Molly sen hon föddes).
Snöpligheten kände få gränser.
Nå. Lyckligtvis fortsätter livet även efter semester.
Faktum är att ett märkligt mellanting mellan vardag och semester ofta brukar pågå ett gott tag för oss, även när jobben kallar.
Och vår bröllopsdag-getaway kvartstår. Många fester kvartstår. Många människomöten, kalas, och resor kvarstår efter semestern.
Jag tänker: kanske det egentligen är bra att en hel massa trevligt att se framemot även efter att semestern är slut.
Kanske min modfälldhet och snöplighetskänsla minskar rätt rejält när jag tänker så?
Jag tror det, jag tror faktiskt det.
Vi bytte Toivonens djurpark mot Poro-pirtti som är ett stenkast från min pappas hus. Det var riktigt lagom för mig och vår Molly.