Livet just nu är både lättsamt sommarhäng och enorma relationella förändringar.
Samuel har semester, vilket är det närmaste semester jag kommer som vårdledig. Vi äter glass till frukost, lunch och middag och ser på tv-serier varje kväll (det gör vi ALDRIG annars). Kort sagt: vi gör precis vad vi känner för.
Det är härligt och lättsamt och vi försöker strunta i att det borde städas, tvättas och förberedas mer vettig mat.
Vi försöker leva lite mera nu och inte så mycket i framtiden.
Samtidigt pågår förändringar i min barndomsfamilj. Det är en långsam process som nu påskyndas och jag hinner helt enkelt inte med.
Det är tufft, men trots det är jag tacksam för att livet inte behöver vara antingen eller; det behöver inte vara antingen enbart bra eller enbart dåligt. Livet kan vara både och, samtidigt.
För just nu är livet både och, samtidigt.
Så jag är tacksam för konjunktionerna både och.
Ännu mer tacksam är jag över att livet just nu mestadels, ändå, är det goda, sköna, sommarljusa, glättiga. Jag tar till vara på de stunderna och förvaltar dem väl.
Så kommer jag väl klara allt det andra också.
