Jag försöker hitta en jämvikt.
För jag upplever att jag ständigt blickar framåt, planerar nästa projekt, drömmer om nästa steg, längtar efter nästa kapitel.
Samtidigt
är jag oerhört tillfreds med livet just nu.
Tacksam för familj, vänner, jobb, hem, träning och välmående. Livet är härligt att leva och trots att det ibland blåser till eller känns motigt så är det allt bra ljuvligt ändå.
Så jag försöker hitta en balans mellan att vara tacksam och njuta av det som är nu, och ändå unna mig själv att tänka framåt, drömma om det som kan komma.
Böcker och denna tjej. Bland det bästa som finns.
Dessa tankar har jag gått med under de senaste veckorna, och så läser jag en så fin text av den bästa – Tomas Sjödin.
Han skriver om hur tankeexperimentet “vad skulle du göra om du hade ett år kvar att leva” ofta leder till att människan väljer att prioritera det man redan har. Många skulle gå ner i arbetstid och umgås med familj och vänner mer. Fokusera på goda samtal, god mat och med enkla medel leva det goda livet.
Kontentan av hans text är att vi drömmer om det vi redan har.
Och så upplever jag det nu: jag drömmer om det jag redan har.
För det är jag så tacksam och känner mig oerhört priviligerad.