Idag har jag tänkt mycket på skillnaden mellan knutna nävar och öppna handflator.
Bildligt och reellt.
För i så många sammanhang är sättet vi håller våra händer på avgörande för hur vi hanterar situationen.
Våra händer är avslöjande, våra händer vittnar om vårt sinnestillstånd.
Ilskna knogar som vitnar, händer som vrids i osäkerhet, händer som gör sig redo att slåss knyts till nävar.
Men våra händer är inte bara ett symptom på hur vi har det, utan de kan även påverka hur vi har det. Så tänker jag i alla fall.
Det här blev särskilt tydligt för mig i förlossningen - hur avgörande var det väl inte att hela tiden tänka på att helt slappna av och vända handflatorna uppåt (istället för att krampaktigt knyta dem).
Kapitulera.
Det är något så sympatiskt med bilden av öppna handflator. För det är ju också sättet vi tar emot gåvor på. Bildigt och reellt.
Idag har jag på ett rent praktiskt plan haft en rätt utmanande dag där få saker gick som planerat eller som jag hade önskat. Men på ett, kan vi säga filosofiskt, plan har den här dagen varit ett slags genombrott för mig.
Och mycket tack vare de öppna handflatornas livsstil.
En halv-blyg vagnpromenadsselfie på det