Är jag på många andra ställen rent fysiskt och i tankarna.
Jag tänker på att vara här på bloggen i ord, i text, i bild minst en gång om dagen. Men timmarna flyter ihop och sedan kommer något i vägen och så är jag på många ställen men verkligen inte här. Det grämer mig.
Men för att jag någon gång vill se tillbaka och läsa om vad jag gjorde den här tiden i livet vill jag dela med mig av några glimtar om var jag har varit, fysiskt och mentalt, på sistone.
Jag har varit i efterkrigstida Kosovo på tidigt 2000-tal, jag har knäckt tyska koder i Bletchely Park i Storbritannien, jag har varit i framtiden (!), närmare bestämt år 2027 och sett hur konsultarbetet ska skötas och så har jag varit till havs med en gammal man. Eller så här: jag har läst böcker.
Jag har tänkt en hel del på relationer. Om hur sköra de kan vara, om hur mycket omvårdnad en relation behöver, om hur viktiga de är, om hur de skapar ringar på vatten.
Jag har umgåtts med dessa. Mest den mindre av dessa två då den större har jobbat. Men nu har även han pappaledigt och semester så nu har vi fin kvalitetstid alla tre.
Jag har varit på fotboll i St. Petersburg, Sevilla, Glasgow med mera. Varje kväll på ett nytt ställe faktiskt! Det är lite slitsamt med alla sena kvällsmatcher, särskilt nu när det även går till förlängning och straffspark ifall det inte avgörs. Men det är fotbolls EM, läktarna börjar så småningom bli fulla med folk igen och det känns som en seger för mänskligheten efter all pandemi.
Molly har också varit med på fotboll
Jag har tänkt på kommunikation. Om hur vi kan välja att vara tillmötesgående eller att provocera, att vi kan riva eller förstöra med vårt sätt att tala och vara med varandra. Och att vi långt kan välja själva hur vi vill ha det och ta det.
Jag har varit i mina barndomstrakter. Umgåtts med familj och släkt norrifrån. Det är fint och rikt att få visa Molly för dem men också Molly lära känna dem.
Firat midsommar har jag också!
Jag har tänkt en hel del på prioriteringar – på vad som faktiskt är vettigt att göra med den tid som är idag, som är nu. Jag har tänkt på vad jag vid dagens slut vill säga att jag har gjort med min dag idag, men också vad jag gjorde med min tid som vän, som syster, som nybliven mor, som tjugosjuåring överlag.
Jag har haft övning med mitt band och det känns stort att snart få stå på scen igen! Det gick förvånansvärt bra med tanke på att jag har haft en 3-kilos baby i magen för bara några veckor sedan och att mina lungor har varit under hård press i nio månader. De höga tonerna och de mest krävande låtarna sitter inte som de brukar (än), men jag blev positivt överraskad över hur bra det ändå gick.
Ungefär på de här ställen har jag slltså varit på sistone.
Men nu har jag också varit här. I ord, i bild. Och det är jag glad för.
